Om du känner till de 10 principerna i intuitivt ätande så vet du att den första, grunden för alla de andra, är att dumpa dieterna och dietmentaliteten. Men det här kan vara ganska lurigt, för vad är ens en diet? Bantar är det i alla fall ingen som gör nu för tiden. Att banta låter hopplöst oupplyst och förlegat, något mammor gjorde på 90-talet med Viktväktarna eller Flygvärdinnedieten. Alla vet ju att bantning inte fungerar.
Det är en livsstil...
Men om du kallar ditt sätt att äta för en livstil eller något du gör för hälsans skull, då är det plötsligt mer legitimt att på olika sätt begränsa matintaget. Du kanske inte räknar kalorier, kolhydrater eller macros och då är det väl ingen diet - eller? Amerikanska dietisten Christy Harrison har myntat paraplybegreppet ”The Wellness Diet” - olika sätt att äta som påstås handla om hälsa men som genomsyras av dietkultur. The Wellness Diet har frodats under 2000-talet, mycket med hjälp av sociala medier. Clean eating, detoxer, utrensningskurer, uteslutningsdieter, låg-kolhydratskost, glutenfobi, stenålderskost och performativ hälsa på sociala medier - samtliga hävdar att det är för hälsans skull. För samtliga är fixeringen, moraliseringen och demonisering av mat central.
Människor som söker sig till intuitivt ätande har oftast provat flera olika, mer eller mindre, strikta dieter under sitt liv. Men även mellan dieterna har de oftast en massa "pseudo dietande" för sig. Det kan till exempel vara att utesluta kolhydrater vid flera av dagens måltider, att sky bröd som pesten, aldrig äta en efterrätt utan dåligt samvete, vara livrädd för socker, hela tiden göra någon slags överslagsräkning över dagens måltider så det inte blir för mycket, döva hungerkänslor med vatten, kaffe och tuggummi, hoppa över måltider och tänka att man på så sätt sparar in kalorier, tänka att viss mat kan man äta hur mycket som helst av som protein och grönsaker men äter man bara minsta bit choklad är dagen förstörd.
Hur känner du inför det du äter?
Det som avslöjar en underliggande dietmentalitet är hur du känner inför maten du äter och effekten du tror att maten har på din kropp. Har du kategorier av "bra" och dålig” mat och vad händer om du äter ”fel” mat eller ”för mycket”? Känner du ångest, skuld och skam då? Om det var vetenskapligt fastställt att en viss livsstil förlängde ditt liv med 10 år, men samtidigt gjorde att du gick upp markant i vikt, skulle du fortfarande anamma denna livstil för hälsans skull? Om du är riktigt ärlig mot dig själv, finns det en underliggande förhoppning om att din glutenfria livsstil ska leda till viktminskning?
Ett sätt att definiera en diet är just detta, om det finns en underliggande förhoppning om att visst sätt att äta ska krympa din kropp. Även om denna intention inte är uttalad. Men det finns också människor som inte har för avsikt gå ned i vikt, men likväl är besatta av att äta ”hälsosamt”. Att prestera hälsa, det vill säga leva upp till samhällets idealbild av hur hälsa ser ut, förknippas med status, moraliskt dygd, en känsla av kontroll och för vissa även en känsla av överlägsenhet.
Anti-diet-coachen Isabel Foxen Duke har en väldigt användbar definition: Diet är ett sätt att äta som du är känslomässigt bunden till. Diet är inte något du gör. Det är ett sätt att tänka. Det vill säga om du inte följer vissa matregler så känner du dig dålig. Varför är detta viktigt? Jo för att det är just detta - matregler och skuld och skam kring ätande som avslöjar en underliggande dietmentalitet och är en stark drivkraft till dysfunktionellt ätande. Även om du inte begränsar ditt mattintag rent kalorimässigt, så kan förbjuden mat göra att du känner dig berövad något du gillar, vilket kan leda till reaktivt ätande och kanske till och med hetsätning av den förbjudna maten.
Allergier och etiska samt religiösa skäl att utesluta viss mat
Visst kan du äta på ett specifikt sätt av medicinska skäl, till exempel om du har diagnostiserad allergi, eller äta vegetariskt av etiska skäl, utan att vara fast i dietkulturen. Du behöver vara ärlig och rannsaka dig själv om varför du utesluter viss mat. Om beslutet att utesluta kött kommer av ärligt grundade etiska eller religösa skäl brukar det inte trigga ett rebelliskt ätande av kött när ingen ser på. Det är för att beslutet är i linje med ens sanna värderingar, det känns rätt att följa dem. Men att utesluta gluten för att det påstås ohälsosamt har inget med ens värderingar att göra. Det är ett beslut grundat i rädsla och dömt att väcka inre konflikt mellan begär och förbud.
Dietmentaliteten är slug. För att göra upp med den kommer du att behöva stanna upp och vara observant på hur du känner inför det du äter och vara ärlig mot dig själv. Handlar ditt matval verkligen om hälsa, eller handlar det om att på något sätt försöka kontrollera och/eller krympa din kropp.