Jag använder återkommande begreppet dietkultur och i det här inlägget vill jag utveckla vad det betyder. Jag tror dock att ordet i sig väcker en känsla av igenkänning, eller hur? Det går ju praktiskt taget inte att gå någonstans, irl eller på nätet, utan att bombarderas av budskap om hur vi borde gå ned i vikt, forma kroppen, träna mer, äta "nyttigare" osv. Vi är omgivna av det här narativet mer eller mindre oavbrutet.
För att få en djupare förståelse för dietkulturens dolda budskap vill jag ge er amerikanska dietisten och Certified Intuitive Eating Counselor Christy Harrisons definition av "Diet Culture".
Dietkultur är ett system av trosuppfattningar som:
Hyllar smalhet och likställer att vara smal med hälsa och moralisk dygd, vilket betyder att du kan spendera hela ditt liv med att tro att du är irreparabelt defekt bara för att du inte ser ut som det ouppnåeliga smala idealet.
Förespråkar viktminskning som ett medel för att uppnå högre status, vilket betyder att du känner dig tvungen att spendera enorma mängder tid, energi och pengar för att försöka krympa din kropp, trots att det finns väldigt starka vetenskapliga belägg för att nästan ingen kan bibehålla avsiktlig viktminskning i mer än några år.
Demoniserar vissa sätt att äta och upphöjer andra, vilket betyder att du är tvingad att vara hypervaksam över ditt ätande, känner skam över vissa matval och distraherar dig från din njutning, ditt syfte och din kraft.
Förtrycker människor som inte lever upp till dess bild av ”hälsa”, vilket oproportionerligt drabbar kvinnor, transpersoner, människor i större kroppar, rasifierade och människor med funktionsvariationer, och skadar dessa personers mentala och fysiska hälsa.
(Min översättning)
Definitionen ovan hjälper oss att se de moraliska budskap som genomsyrar orden hälsa och livsstil. De är inte värdemässigt neutrala företeelser som hela västvärlden blivit besatta av. När någon undrar "har du gått ned i vikt? så är inte det en värderingsfri fråga. Dietkulturen lär oss redan från barnsben att smala kroppar är fina och bra och att tjocka är fula och dåliga. Att mat är ren eller skräp. Innan vi når vuxen har vi fullt ut förstått att hälsa och livsstil är markörer för status, makt, klasstillhörighet och moralisk dygd. Med andra ord, sätt att visa upp att vi är åtråvärda och värdiga människor.
Det senaste decenniet har det, tack vare påtryckningar från den kroppspositiva rörelsen, börjat förkomma mer mångfalld av kroppar i reklam och populärkultur. Men fortfarande är den förhärskande bilden av hälsa en vit, smal, vältränad, CIS-man eller kvinna, utan funktionsvariation. En åtråvärd livstil är disciplinerad, strävsam, flitig och aldrig lat eller slarvig. Diet- och skönhetsindustrin drar in snuskigt många miljarder varje år på att få dig att försöka leva upp till den bilden, oavsett vilken kropp du föddes med.
Det massiva förtyck och diskriminering som tjocka människor utsätts för kan inte individen rå på. För all form av diskriminering har vi gemensamt samhälleligt ansvar. Men du som individ kan stoppa dig varje gång du själv i dina tankar kopplar ihop kroppsstorlek eller hälsa med moralisk dygd. Vare sig det gäller din egen kropp eller någon annans. För din egen skull. Stanna upp, backa tankebandet och gör en ny koppling. Kroppsstorlek och hälsa har lika lite med moral och människovärde att göra som skostorlek har med empati och intelligens att göra.
En guldfisk kläckt och uppvuxen i en glasskål ser inte vattnet den simmar i. På samma sätt har vi fötts in i, vuxit upp i och simmat i dietkulturen som om dess budskap om olika kroppars olika värde vore sanningar. Men det är bara trossystem vi har fått lära oss. Det går att lära om. Precis som människor lärde om kring kvinnlig rösträtt, på hundra år har det gått från att ses som en galenskap till en självklarhet. Även om vissa självutnämnda övermänniskor alltid kommer hålla fast vid dietkulturens moraliserande och värderande av kroppar, så tror jag att fler och fler kommer att inse hur oupplyst och fascistisk den ståndpunkten är.
Comentarios